9 augusti 2012

Framtidsutsikter

När jag var liten så tänkte ja att när jag blir stor så vill jag bli en känd skådespelare. Höhö jaa det tänkte jag och nuförtiden är jag jätte obekväm med att stå framför folk och tala eller spela roller. Nog för att det på senaste tiden blivit bättre och jag fått självförtroende att ganska bekvämt tala framför andra men.. nu tillräckligt av det här, det var inte det jag skulle skriva om. Det jag också velat bli är modell, ni borde bara ha sett hur jag och Sandra hade "modeshower" för våra föräldrar när vi var små! Ingen av dessa "drömmar" har varit så realistiska eller ens så seriösa. Sen har jag också velat bli pilot, delfinskolare, militärukkeli, läkare, flygvärdinna, regisör och en hel del annat. Men det har alltid funnit de där samma grundtankarna för det jag vill bli som stor och hur jag vill leva mitt liv.
...
Jag har alltid velat bli högt utbildad, så att jag skulle ha alla möjligheter att bli det jag nu sen bestämmer mig att bli. Har liksom velat ha alla dörrar öppna (orsaken varför jag valt lång fyssa och matta, okei nog för att det är helt intressant också menjaa). För tillfället eller nu senaste åren har jag tänkt utbilda mig till ingenjör eller arkitekt, men är egentligen inte så säker på saken. Vet faktiskt inte vad jag vill. Kalla mig ytlig men när jag "är stor" så vill jag vara rik, eller ja ha pengar så att jag kan leva som jag vill. Därför vill jag utbilda mig till något yrke där jag kan tjäna ordentligt med pengar. Samt vill jag trivas i mitt jobb!
Jag har alltid tänkt att jag vill resa mycket i mitt liv, åka till alla platser jag är intresserad av att se. Flytta bort från Finland till ett intressantare land (okei det visste ni redan, vet inte hur många gånger jag skrivit ut det där.. det blir ju inte mer möjligt hur många gånger jag än skriver det) och att pröva på allt jag någonsin velat. Göra allt jag planerat. Leva ett liv som liksom är värt att minnas. Att jag när jag är 70 år gammal kan tänka tillbaka och säga att fan jag har levt ett awesome liv. Vill inte senare ångra att jag lämnat något ogjort, eller låtit bli att säga något. Man lever en enda gång (om man inte tror på pånyttfödelse) och jag vill i alla fall leva mitt liv på fullt!

Efter Else Lautalas föreläsan så insåg jag att man faktiskt kan uppfylla
 sina drömmar, man måste bara sträva efter dem tillräckligt hårt!

/sofia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar