Twofaced.. or is it?

Two-faced, alltså att inte gilla någon eller tala skit om någon men ändå vara dennas "vän" när man träffas och vara jätte trevlig mot hon/honom. Största delen av oss är two-faced vid flera tillfällen eller har i alla fall någon gång varit. Med varför är det egentligen så illa, varför borde man säga och visa jätte tydligt vem man inte gillar? 

"Not likeing someone and not showing it doesn't mean your twofaced, it meens your growing up." Detta är ett citat jag läste för några veckor sedan och när man funderar på det så är det exakt så som det är. Inte visar vuxna jätte tydligt vem de inte gillar, inte grälar de öppet på facebook eller ger andra bitch-blickar, när man tänker efter så är det bara de unga som håller på med det.
Så klart är det inte trevligt att få veta att någon man trott gillade dig bara gått och talat skit om dig till sina andra vänner. Det har hänt mig och det sårar en massa när man inser det, men det finns troligen ingen som inte skulle ha gjort det, så vad är problemet egentligen?
Det att gå och tala skit och säga elaka saker om någon så tycker jag är helt onödigt, och jag är inte den enda av denna åsikt. Vem skulle gilla det? Men mänskor kommer dock aldrig att sluta med det, fastän det är så fel. Det jag vill säga är att tänk efter när ni med era vänner talar om någon viss person, hur skulle ni själv känna er om någon skulle tala skit om er bakom er egen rygg?

Men nu tillbaka till det jag egentligen skulle skriva om! Det jag ville säga var att man borde börja ändra på tankegången kring att inte gilla någon och inte visa det. Varifrån har ens tanken two-faced kommit ifrån? Alla har sina egna orsaker till att inte gilla någon, men det betyder inte att man måst gå rakt fram till denna person och påpeka det åt denna.

Tänk efter, är det egentligen så illa att inte visa att man inte gillar någon, för i slutändan är det kanske det som visar att man mognar upp och lämnar bort de onödiga grälen och ovännerna.

/sofia