Notre Dame de Paris

Är fortfarande vid liv. Sista veckan är då igång här och känns lite underligt att tänka att jag om 5 dagar sitter i flyget tillbaka hem till tropiska, gemfört med vädret här, Finland. En stor del av mig saknar hem och allt som finns där. Alla vänner och familjen och den vanliga dagsrytmen. När jag nu är ganska långt ensam här i ett annat land så inser jag först hur mycket jag faktiskt behöver min närmaste krets. Liksom tjejerna jag träffar typ 24/7 så känns detta som en evighet utan dem. Samtidigt finns det en del av mig som skulle villa stanna här för alltid. Paris är en helt underbar stad. Dock så efter att ha vistats här lite längre så märker man också nackdelarna och vad allt som faktiskt är bättre i Finland, jag själv har börjat respektera livet i Finland på ett helt annat sätt.

Veckoslutet kom och gick och gjorde ingenting väldigt speciellt. Åkte på fredagen iväg till ett stort shoppingcentrum och ordagrant shoppade bort mina sista pengar. Idag har jag då gjort ett besök i Notre Dame och också köat en timme för att få klättra upp i klocktornen. Än en gång ett till intressant ställe och med otrolig panoramavy ut mot staden. 

Under min tid här har jag typ missbrukat expressomaskinen här hemma. Överlag har jag druckit mycket mer kaffe än vad jag brukar göra hemma i Finland så få se om vi kommer bli tvungna att skaffa en expressomaskin hem också, skulle typ dö av lycka.

Det jag inte skrivit om är hur mycket mopobilar man spottar här. Alltså seriöst en massa. Det roliga med saken är att istället för att det skulle vara unga som kör som det är i Finland så är mopobilarna här lite mer menade för gamlingar. Alltså gamlingar som inte orkar skaffa sig körkort kör runt med mopobilar i stället.. hur vrickat är inte det?

Well har inge annat intressant att berätta nu men hoppas ni alla har det bra!

/sofia