Believe in the impossible

Största delen av dagen har jag sysslat med att springa upp och ner för granibackens "barnbacke" och försökt lära Sandra att snoukka. Gick faktiskt helt bra fastän jag inte är någon bra lärare och kan inte förklara för fem penni. Nå roligt hade vi i varje fall och stötte på ett och annat bekant ansikte, vi var ju faktiskt i Grankulla..
Han också med en del matematik och en visit på gymmet för en armträning före jag stack med Ida till stan för att först sitta på cafe och njuta av ChaiLatte (så gott!!) och ostkaka och sedan sitta och gråta floder i en mörk biosal framför The Impossible. Rekommenderar filmen, en av de bästa jag sett med en massa känslor. Fin sann berättelse, hemsk och sorlig med ett lyckligt slut. Missa inte den! Sen blev det ett litet äventyr hem med buss och nu sitter jag igen i min sköna säng. Efter förra natten som bestod av textmedellanden, kik messages från folk uppe i alperna som inte inser vilken tid det är (u know who you are..), mardrömmar och tårar så ser jag fram emot en lugn natt med ordenligt sömn. Gonatt!

/sofia